I get them now and then…thought I could share them with you!
___________________________________________________________
For bad review I can always count on Henrik Halvarson in Helsingborg:
“För den talrika publiken var båda sidorna av Per Tengstrands spel lika fantastiska. Entusiastiskt tog de emot en tungt pumpande “Funérailles” av Franz Liszt och Beethovens “Appassionata” där de dynamiska kontrasterna utnyttjades till det yttersta. Andra avdelningens mer intima Chopin- och Grieg-stycken väckte lika stor begeistring.
Själv tyckte jag att konsertinledningen var i det extremaste laget. Visst var det imponerande med det maximala uttrycket i Liszt och Beethoven. Men i “Funérailles” gick Tengstrand över gränsen till det pompösa och i “Appassionatan” tappade jag den röda tråden i de tvära kasten. Det kändes som jag skrevs lite på näsan på vad jag skulle känna, i stället för att sköljas med av de stora känslosvallen.”
______________________________________________________________________
This is not technically about me, but at heart it is. Someone on Pianostreet.com who calls himself “Faulty Damper” says this about the masterclass video with Romuald:
…A “talking head” is one who talks, talks, and talks. I don’t even know what he really wants her to do. In fact, she sounded worse after he talked than before.
If that’s the point, maybe a plumber might be better suited for the job since he fixes things for a living.
I’ve attended many “masterclasses” before and most of them are exactly like this. There is too much thinking instead of doing. And when they do do, they don’t know what it is to do. Why would you want a student to understand something they are not able to do?
So, there is a discussion, and after a while it creeps out of this person that the problem is that the video is put up on my website:
The topic is A Masterclass Video. This forum is welcome to comment as they wish with either praise or criticism on Tengstrand’s website promotion. He clearly received a few hits on it and probably more because of this discussion.
I knew that from the start, though. I’m promoting my website…ooooohhhhhh…BAAAAADDDD
_______________________________________________________________________________
I have to find some more…here is a first one from Dalarna:
Alla som har spelat på samtida instrument från det tidiga 1800-talet vet att dessa inte går att driva särskilt hårt rent dynamiskt. När nu Tengstrand kramar varje uns av forteklang ur den för kvällen inlånta Steinway-flygeln, känns detta inte bara stilhistoriskt orätt, det blir bitvis också oskönt rent klangligt. Till en sångare kunde man ha sagt “sjung starkt men skrik inte”. Flygeln i fråga hade dessutom ett påträngande mellanregister och ett orkeslöst lägre dito.
Trots att Tengstrand just denna kväll avslutade inte mindre än 21 aftnar i Rikskonserters regi och med bara Beethoven på programmet, känns han inte som den idealiske uttolkaren härvidlag. De dynamiska excesserna är en sak, men här finns också stundtals en rastlöshet i ögonblickets musicerande, något som Tengstrand delar med andra unga pianister av i dag. “Tidsandan” kanske spelar in.
Tidigare generationers pianister sitter orubbade åtminstone som Beethoven-interpreter – och de ramlade inte nästan av stolen varje gång det kom till kraftfulla slutackord.
11 Comments
Comments RSS TrackBack Identifier URI
Leave a comment
Ååh, det är kommentar 37 där på Bjurmans blogg …
Jag skulle själv aldrig klara att göra en tatuering, för jag skulle få beslutsångest kring motivet.
Per B. han är rolig, håller med. TAr man ett steg tillbaka så är det hela ganska underhållande.
Tatuera handen? Var har jag skrivit det? Jag vet att jag funderade på det ett tag, men var står det, hjälp!
Tatuera handen???
Det kunde ju faktiskt vara lite fräckt … fast det beror å andra sidan på motivet. En del tatueringar ser dessutom lite smutsiga ut och en pianist med smutsiga händer – neej.
Kan inte låta bli att fnissa lite åt Per B:s “beskrivning”.
Nämen Majsan, du var attans till detektiv! Haha…
Jag är inget om inte envis!
Marianne här är adressen till det Per Bjurman skrev. Men det handlade inte om musik utan om hockey om jag förstod det rätt…
http://blogg.aftonbladet.se/18756/perma/797868/
När jag var barn sa man: Den som sa’tt han va’tt” Jag kan inte tillräckligt om musik för att komentera de musikaliska “sågningarna” fast jag vet vad jag själv uppskattar och alla andra jag sett på de olika spelningarna i år. (tänk att det var bara 6 månader sedan Växjö) Men humor och stagepresents vet jag lite mer och där undrar jag nog som marianne vilka ömma tår du trampade på antagligen flera gånger för att han skulle kunna skriva något sådant… Eller också är det för att du gillar The Ark!
Det kan få folk att komma med vilka komentarer som hellst!
Keep it up!
What I did to Per Bjurman…you will have to ask him
What did you do with Per Bjurman? I can´t imagine that it is about you! No humour?
I just signed up for pianostreet. Just to write Faulty Damper a comment.
“Faulty Damper”… seems to me like a “talking head”. I don’t quite understand what he wants. Yet he keeps talking and talking… My guess is that HE doesn’t understand. So he assumes NOBODY understands. I find Sztern’s teaching “fantausteek”(as he pronounces) EXACTLY for the reason that he doesn’t tell one simply WHAT TO DO, but he starts with how we should perceive, how we should THINK! Not just WHAT to do but WHY! and for me equally important is HOW. I hope Roumald’s “head” “talks” another 100 years.
Jag har också fått en dålig recension en gång. Om den recensenten sade min förläggare att han nog var “en förmöglad gammal adjunkt som inte borde befatta sig med litteratur skriven efter 1970″.
Förlåt att jag drog upp det (hämnden är ljuv …) men den här recensenten verkade också lite ålderstigen. Tidsandan??? Beethoven själv saknade väl inte temperament?